sadutjejvasan

Ja, vi gjorde det. Igen. Och vi förbättrade oss. Och Elofsson ramlade inte. "Jag reser mig igen" blev inget nödvändigt soundtrack. "Dingedingedingedingdingding, här glider Svanen in", tänkte jag, när jag gled in i mål efter 2h49min, närmare 40 minuter snabbare än förra året. Underbar känsla! Jag är där igen nästa år, och då är det prinsessan Madeleines tid från 2008 som gäller. Hon åkte på 2,22. Känns inte så troligt just nu, men man måste ju ha ett mål! Ingenting är omöjligt. Undrar om jag får med mig gänget igen nästa år...? Annars blir det ju inte samma sak... Pippa Middleton åkte riktiga Vasaloppet idag. På en riktigt bra tid. Min fråga är: Hur sjutton tränar man skidor i England? Och... Har hennes resultat något samband med hennes världsberömda bakdel? I så fall kan vi vänta oss stordåd av Wassberg nästa år... Om hon fortsätter med butt enhancer-skorna, vill säga! Wassberg var för övrigt brunast i spåret förra helgen, men vem hade trott annat efter hennes safari-uppladdning? Tack och godnatt, hälsar Svanen

Förra året råkade Svanen ut för en sträckning i ryggen och var mer än lovligt invalido under månaden innan tjejvasan. Varför bryta en tradition, tänkte Svanen i år och drog till med en vurpa (inte på skidor, utan till fots, klantsmurfen!) och skaffade sig en trolig spricka i bröstbenet. Trots detta har hon ändå lyckats skida ca 50 km på tre och en halv dag i Säfsen! Ont, det gör ont, men ändå! Nu är det en vecka kvar till loppet, och Svanen inser att det kommer att göra ont då också, men helt ärligt så skiter hon i det och tänker åka ändå. Kanske inte på under tre timmar, som var planen, men i mål ska hon komma, och där med basta! Appropå basta så är Svanen mycket lättad över att slippa magsjuka efter Elofsson juniors kräk i bastun på skidsemestern... Elofsson har också åkt långt på skidor i Säfsen, förresten. Jyllandsleden bjöd på många flacka kilometrar, medan elljusspåret höll på att ta död på åtminstone Svanen med sin "branta utförsstupa". Det var ren tur att inga ben bröts i den backen! Wassberg laddar med Piña Colada och delfinsimning på Zanzibar. Alla sätt är bra sätt! T minus seven days... Here we go!

Söndag. Solen sken. Elofsson och Wassberg ville känna på snön. Lite ont om snö, tyvärr. Elofsson och Wassberg bestämde sig för betalspåren. 20 riksdaler kostar det att staka runt på den snön. I de spåren. Men det var fina spår. Och solen sken. Nästan två timmar var de ute. En kort paus blev det. Wassberg åt bulle, Elofsson bättrade på vallan. Det var en bra dag!

Efter en veckas träning med mina fina stavar börjar jag drömma mardrömmar. Måste berätta om nattens dröm. Jag sitter på ett tåg till en plats utanför Herrljunga. Här ska det åkas Vasalopp. Ingen vidare snö, bara tält. I tälten ska man bo på tunna liggunderlag natten före och natten efter loppet. Man ska bo i startnummerordning. Eftersom jag är placerad i sista startgruppen går jag in i ett tält där det redan ligger ett gäng mer eller mindre halta och lytta pensionärer. Dessa ska jag campera ihop med förklarar mina snälla systrar för mig. Sedan ska vi gå och köpa godis, för det ska man ha med sig, säger systrarna. Det går även bra att dricka folköl så här kvällen innan förklarar Wassberg för mig. Hon kan det i alla fall, hon rekommenderar inte att jag gör det, eftersom jag är nybörjare. Jag blir lite putt och går och lägger mig på min hårda madrass och tittar runt på mina medåkare. Sedan somnar jag. Tack och lov. På morgonen berättar jag för Klas om min mardröm. "Den lär ju inte vara den sista", säger han "tröstande"...

Vad hände med vädret och vad händer med allas nerver? När Svan ringde i slutet av sommaren och frågade mig om jag ville åka var jag helt säker på att mitt svar skulle vara,"nej, jag ska/vill inte" men så sa hon (svanen alltså) att "Mieto är på". Dum och lätt påverkad som jag är så sa jag ja.....Och vad händer? Mieto vill hoppa av. Hon skyller på dåliga lungor och taskiga luftvägar och Elofsson, som vi dessutom lurat med på det hela, låter mer än rädd. Jag (Wassberg) är inte riktigt där än. Jag ska ju till Afrika. I mina tankar finns just nu i förstahand savanner, stora farliga djur och rosa bussar. Först Afrika, sen Oxberg. Och slutligen såklart Mora! Tänk så glada och nöjda vi kommer vara när vi väl är där. Jag försökte beskriva känslan för Elofsson. Hur härligt det är när det är klart.När man är i mål. När man klarat det. Hur stolt man är. Som tuppen ni vet. Vet inte om hon köpte den (förklaringen och känslan) Elofsson. Men hon köpte något annat. Ett par Bungypumpstavar. 6 kilos dessutom. Way to go Elofsson. Mora here we come!

Yes, så var vi igång igen! Vad gör vi? Nu kör vi! Som ni läste så kör Svan träning i vatten (simning). Förvånade? Nej, jag trodde inte det. Det är inte för intet som hon heter just Svan. Wassbergs försäsongsträning består mest av cykelturer till och från jobbet. Promenader med dyra "bungypumpstavar" och easytone-skor. Men hur går det egentligen för Mieto och Elofsson? Klart att vi alla är nyfikna. Jag är nyfiken! Vi väntar alla med spänning på att höra mer från dem. "Kom igen tjejer upp och hoppa, här ska drickas blåbärssoppa"!!! //Wassberg

Så bra det känns att vi fått en ny medlem i teamet! Sist var vi tre i teamet (egentligen fyra friska damer från familjen, men en valde att köra med gänget i rosa mössor istället)och nu blir vi fyra (+ hon i den rosa mössan). 100% uppslutning av damer från familjen, med andra ord. Coolt! Träningen går väl sådär för Svanen... Jag började bra, med simning klockan sex på morgonen ett par dagar i veckan, det kändes fantastiskt, men så kom den där förskräckliga öroninflammationen och så var det kört i några veckor och nu har jag haft svårt att komma igång. Men några rundor i spåret och ett antal besök på gymmet har det ju blivit och simningen beräknas komma igång på onsdag morgon igen, dock med öronproppar och badmössa denna gång. Det är jag och panchisarna i simhallen klockan sex. Med badmössa. Boendet är fixat. Vad mysigt vi ska ha det i våran timmerstuga i Östnor! Alla fyra! Jag paxar överslafen med en gång, så slipper jag i alla fall sniffa Wassbergskans fotsvett skavfötters i underslafen... Hihi! Denna gången lär vi hitta med en gång bland majstänger, chikaner och midjor. Härligt! Och låt oss hoppas att Björn (som kanske inte alls heter Björn, men såg ut att heta det) vill valla åt oss igen. We will find you, Björn! Denna gången satsar jag på en tid under tre timmar. Sådär. Nu har jag skrivit det, så nu finns det ingen återvändo. Jag åkte på 3.27 sist, otränad. Det kan inte vara omöjligt att klara det på under tre... Om Björn bara vallar rätt så ska det gå! //Nenne Svan (som gör ett svanhopp ner i simbassängen på onsdag morgon)

Gästen är informerad, lite förbannad, men ändå lite nyfiken och full av jävlaranamma! Igår började uppladdningen, två dagar efter beskedet. Joggning 2 km, snabb promenad 1 km, joggning 1 km. Härligt! Men idag har jag ont i hela kroppen. Hur ska det här gå?

ALDRIG MER! Så sa i alla fall jag och Mieto. Men så en dag i slutet på maj ringer telefonen. Det är Svan som ringer. Jag kör och Mieto är också på, är du? Är Mieto verkligen på?!? Jag känner hur svetten börjar rinna ner för pannan. Kan det vara så? Magen vänder sig, hjärtat slår snabbare, hjärnan säger nej. Jag hör mig själv säga, okej är Mieto på är jag på! Hur gick det till....så nu är man anmäld igen. Hela gänget är anmält! En gäst är anmäld. Vad hände? Vem är gästen? Hur ska det gå? Missa inte den spännande läsningen på "sadutjejvasan.blogg.se".....

Kan ju berätta att mitt vasaloppande gick bra. Vet inte om jag någonsin gör om det, men jag kom i mål vilket jag är riktigt stolt över. Strax över fyra timmar tog det (typ fyra timmar och två minuter) ungefär samma tid som det tar för vinnaren i "riktiga" vasan att ta sig mål och då har han/hon åkt min sträcka gånger tre.... Men så får/kan man ju inte tänka. Det är ändå en bedrift, det var otroligt häftigt att få ta del av och jag rekommenderar det varmt. Tre mil klarar man, men man kanske inte vill göra om det....förstår ni vad jag menar?!? Det var kul och vi hade jättemysigt i stugan både före och efter loppet. Sen var det häftigt bara det att få uppleva hela logistiken kring det hela...lite som att uppleva en välorganiserad musikfestival som Roskilde...där man hela tiden upplever att de har sån koll, sån rutin. De har gjort de här tusen gånger förut och de lämnar inget åt slumpen. De vet varenda fallgrop.Organiserat kaos skulle man kunna säga. Livet är för kort för att man ska ha tid att göra samma sak två gånger, så jag gör nog inte om det. Men det finns ju många andra utmaningar, så tro nu för all del inte att jag lägger mig på sofflocket. Jag planerar helt enkelt för nästa äventyr! // MulloWassberg

Det är fredag och Mieto och Svan är på väg hit för att hämta upp Wassberg. Nu kör vi - mot Mora. Imorgon stakar vi oss mot Mora, från Oxberg. Jösses, sällan har jag känt mig mer oförberedd. Men vad sjutton, nu kör vi!

....hon tänker som de som tävlar tävlingssim att inget hår ska finnas ivägen. Inget hår ska kunna ge motstånd. Jättfint tyckte jag som bara sett ett foto. "Så där" sa Abbe 5år som sett henne i verkligheten. Jag är själv sugen på att kapa svallet så jag tror och tycker bara det är fint. Dessutom finns det ju en b-uppsats skriven om att korthåriga tjejer är smartare än långhåriga som jag gillar. Uppsatsen handlar mer om hur vi upplevs och hur det påverkar oss. En korthårig tjej ses i regel som kaxigare och man behandlar henne därefter vilket gör att hon får mer självförtroende och tar för sig mer, vilket medför att hon upplevs som mer framåt och smartare. En långhårig tjej däremot ses om osäker. Hon gömmer sig lätt bakom håret. Hon utstrålar ingenting, ses som ingenting och blir därmed heller inte så mycket....så vad har då detta med skidåkning att göra tänker ni?!? Jo, Svanen kommer bli vår ledare. Vår mentor vårt allt! Länge leve Svanen och hennes avklippta fjädrar som ska leda oss i mål ;-)

Bussbiljetter Mora - Oxberg är fixat  och klart hälsar Jolanta