Regn och kalla fötter

Vad hände med vädret och vad händer med allas nerver? När Svan ringde i slutet av sommaren och frågade mig om jag ville åka var jag helt säker på att mitt svar skulle vara,"nej, jag ska/vill inte" men så sa hon (svanen alltså) att "Mieto är på". Dum och lätt påverkad som jag är så sa jag ja.....Och vad händer? Mieto vill hoppa av. Hon skyller på dåliga lungor och taskiga luftvägar och Elofsson, som vi dessutom lurat med på det hela, låter mer än rädd. Jag (Wassberg) är inte riktigt där än. Jag ska ju till Afrika. I mina tankar finns just nu i förstahand savanner, stora farliga djur och rosa bussar. Först Afrika, sen Oxberg. Och slutligen såklart Mora! Tänk så glada och nöjda vi kommer vara när vi väl är där. Jag försökte beskriva känslan för Elofsson. Hur härligt det är när det är klart.När man är i mål. När man klarat det. Hur stolt man är. Som tuppen ni vet. Vet inte om hon köpte den (förklaringen och känslan) Elofsson. Men hon köpte något annat. Ett par Bungypumpstavar. 6 kilos dessutom. Way to go Elofsson. Mora here we come!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0